Kinesiska muren 2007-07-12

Kinesiska muren here I come. Köper frukost i en brödbutik. Efter att jag ätit upp halva brödbiten hittar jag en hel hårtuss i sista tuggan (ser ut som morrhår flera stycken). Vad händer då givetvis så kommer allt bröd upp igen och ut samma väg som det kom in. Vart hamnar det som kommer ut tror ni jo på golvet såklart. Efter den här skräckupplevelsen känns det ganska skönt att få dricka vatten och slappna av på bussen som ska ta oss till Badaljing. Som vanligt hamnar vi i en turgrupp med bara kineser och vi förstår ingenting men det är vi så vana vid nu.
Min bror frågar som vanligt blev det här rätt och jag svarar som vanligt ingen aning. Men vi kommer i vart fall fram till Badaljing. Med hjälp av papper och penna får vi bussnummer och vilken tid bussen går tillbaks till Peking igen. Muren blir en besvikelse det är packat med folk och försäljare som ropar på en hela tiden.


Trängseln på muren

Men vi går snabbt i början för att slippa den värsta trängseln och det funkar faktiskt. Den värsta folksamlingen tunnas ut och vi har muren en liten liten stund för oss själva. När vi har gått så långt som det bara går så ser vi den gamla orenoverade delen av muren. Tyvärr är det avstängt och dit får vi inte gå.


Muren är 6400 km lång och det längsta byggnadsverket i världen. Muren var till för att skydda invånarna från fienden och det sägs att de fångar som fick bygga muren och som dog i arbetet att deras ben användes att bygga med uhuhuh.