En lång och skön vinterpromenad blev det idag
När jag går där och samlar ljung och mossa, ser jag helt plötsligt en stig som jag aldrig sett förut. Trots att jag gått här miljoner av gånger. Beslutar mig för att följa stigen. Det känns liksom hemligt. Det är bara jag här och allt är tyst och stilla. Precis som den här stigen har väntat på mig i flera år. Väntat på att jag ska komma och följa den. En fågel kvittrar och tystnaden bryts, men snart blir det alldeles stilla igen. Bara jag och tystnaden. Fortsätter i stillhet och kommer fram till den här skylten.
Vem har skrivit frihetensdal på en bräda och spikat upp den? Beslutar mig för att fortsätta för det känns som det är något mer som väntar på mig. Då kommer jag fram till ett staket med ett vackert hus innanför. Det ser obebott ut och jag beslutar mig för att krypa igenom hålet i staketet. Hålet är alldeles lagomt jag passar precis in.
Jag hinner med att ta ett kort sedan tar batterierna slut, precis som om det inte är meningen att det vackra jag ser framför mig ska fastna på bild. Det ni ser nedan är baksidan på huset framsidan är helt fantastisk...
Går runt huset ned för uppfarten till en grusväg och blickar upp mot det stora huset och känner att det är något mer som pockar på min uppmärksamhet. Vrider på huvudet och där, där står det mina drömmars hus. Känner att det spritter i kroppen av glädje för mitt hus står där. Precis som det ser ut i mina drömmar. Kamerans batterier vägrar att fungera och jag står bara där fastfrusen i marken. Jag och stillheten blir ett. Hoppas på att det ska komma någon, så att jag kan fråga vem som bor där. Ingen kommer det är bara jag och stillheten här. Det ser ut som att någon har det som sommarhus för det är igenbommat. Sakta vänder jag mig om och följer grusvägen bort bort från huset och stillheten. För att tillslut komma ut på en större trafikerad väg... En magisk dag
